Boktips

Fantastisk bok för alla som vill få en överblick över andliga klassiker: Andlig läsning (red Sune Fahlgen). Varje avsnitt börjar med en presentation över en författare som har betytt mycket för kristna genom historien. Varje kapitel innehåller förutom ett utdrag ur författarens bok också en bibeltext och frågor för reflektion. Den här boken är inget man skyndar sig igenom, varje mening bär på mycket innehåll. Vissa av de andliga förebilderna blir man ganska nöjd med efter att ha läst stycket, vissa blir man mer nyfiken på. Kyrkohistorien består av en stor mängd människor som har gått igenom mycket av det som vi går igenom just nu. Samtidigt som allt har förändrats, så har inget förändrats. Märkligt.

Höga Visan

Strengthen me with raisins, refresh me with apples, for I am faint with love. His left arm is under my head, and his right arm embraces me. Daughters of Jerusalem, I charge you by the gazelles and by the does of the field: Do not arouse or awaken love until it so desires.

(Song of Songs 2:5-7)

Krokigt, men hemåt

Jag är medveten om att jag gör alla fel man kan göra om man ska bli en känd bloggare. Inte skriver jag ofta eller speciellt aktuellt. Men någon måste ju vara en sån där opopulär bloggare också.

Flera böcker har jag läst på sistone, men tiden och orken har inte funnits att skriva om dem. En av böckerna är skriven av en gammal favorit: C S Lewis. Jag har tidigare skrivit om honom här. Den bok jag nu har läst är hyfsat nyöversatt och heter Kristens omvägar. Som man kan ana är det en modernare och omarbetad version av den gamla 1600-talsklassikern Kristens resa av John Bunyan som har inslag från C S Lewis egen resa mot tron och bemöter olika filosofiska och politiska strömningar som cirkulerade under första halvan av 1900-talet.

Historien tar sin början i landet Puritanien, där John växer upp. All i landet arrenderar sin mark av Patron, som när som helst kan säga upp kontraktet och som John därför lär sig att vara rädd för. Patron representeras av Förvaltarna, som talar om hur livet ska levas och predikar att Patron inte under några villkor får ifrågasättas. Men allt förändras en dag när John plötsligt får en vision om den förtrollade, avlägsna Ön. Han vet inte riktigt vad Ön är eller hur man kommer dit, men han kan inte släppa tanken på den utan ger sig iväg på en resa där han möter en rad olika personer som hjälper eller försöker hindra honom i hans sökande - ibland både och.

Kristens omvägar är intressant läsning, även om de debatter som Lewis levde mitt upp i ibland går mig över huvudet. Speciellt spännande är att Lewis har lånat från sitt eget liv, att han i stora drag beskriver sin egen resa från en barnatro som går förlorad till en återerövrad kristen tro. Hur Johns längtan efter den avlägsna ön driver honom att lämna allt han känner till för att söka den. Intressant är också hur det religiösa livet i Puritanien beskrivs. Alla som går till kyrkan tar på sig en mask som man sedan tar av sig när man går hem. Även förvaltarna bär masken, och en av dem viskar till John att han inte ska ta det här med Patron på något större allvar.

Det är lätt att tron blir en mask som vi bär vid vissa tillfällen och som vi sedan kan ta av oss och låta allt vara som vanligt. En from yta som inte har gått på djupet. Att visa upp en snygg fasad för sakens skull är egentligen främmande för den kristna tron - Jesus varnar till och med för att be långa böner för syns skull eller att visa sig präktig för att få uppmärksamhet. Att vara kristen är att följa Jesus oavsett om det uppskattas av folk eller inte. Bibeln talar om att vi som människor har förlorat vår ursprungliga mänsklighet. Att det liv vi lever är splittrat och skadat. Jesus kom för att hela och befria oss från den synd som tynger oss och hindrar oss från att vara sant mänskliga i sann relation till sin Skapare. Släng masken och börja leva!

Man kan alltid må bättre

Vill ännu en gång slå ett slag för tidsskriften NOD, har tidigare skrivit om den här. Den senaste nummer handlar om lycka, eller "längtan efter ett ännu bättre liv". Numret skärskådar de senaste årens utgivningar av självhjälpsböcker, som nu ofta har just lycka som tema och sitt självklara livsmål. Vi har helt enkelt fått svårt att acceptera att vi inte alltid upplever lycka, att livet har sina dalar och höjder. Att vara nöjd är inte tillräckligt.

Frågan är om vi förväntar oss för mycket av livet? Insikten om att vi faktiskt mognar och blir rikare på erfarenhet motgångar får stå tillbaka för strävan efter att bli lycklig här och nu. Önskan om den ständiga lyckokicken kan bli en kramp som snarare gör dig mer olycklig. Hörde på nyhetsmorgon i morse att man hade gjort en undersökning där man hade delat upp testgruppen i två delar. Båda grupperna skulle lyssna på ett stycke klassisk musik. Den ena gruppen skulle försöka bli lyckligare medan de lyssnade, medan den andra inte fick någon instruktion alls. Det visade sig att den grupp som försökte bli lycklig snarare kände sig mer nedstämda efteråt. Så kan det vara!

Harry Potter

Jag har varit helt bedrövlig på att skriva i den här bloggen, trots att jag faktiskt har haft en ganska intensiv läshöst. Anledningen är att jag har läst Harry Potter-serien, vilket faktiskt tog mig hela hösten ganska exakt. Jag lånade först bok nummer ett, men när jag märkte hur bra de var köpte jag hela serien istället, för att slippa vänta i bibliotekets lånekö och för att jag insåg att jag gärna skulle läsa dem flera gånger.

Det är svårt att säga fingret på varför Harry Potter-böckerna av J K Rowling är så fängslande, men jag drogs genast in i den här fantastiska magivärlden som Rowling har byggt upp. Man blir genast engagerad i den av sin familj smått utstötte Potter som vid elva års ålder får möjlighet att börja studera på Hogwarts magiskola. Det finns så många detaljer, färgstarka personligheter och underfundiga magiska prylar som ger liv åt huvudberättelsen, som i sig själv är väldigt bra. Det är inte ofta i mitt liv som jag nästan inte har vågat läsa vidare för att det är så spännande, men här hände det nästan i varje bok. Intrigen är så underfundig att det är svårt att räkna ut hur det ska sluta, och Potter och hans vänner kastas ständigt in i nya äventyr och utmaningar. Jag hade hört tidigare att serien bara blir mörkare och mörkare för varje bok, och det stämmer verkligen. Det är knappt att jag tycker att vissa delar av de sista berättelserna är lämpliga för barn. Många i Potters närhet dör eller bli allvarligt skadade och det onda och mörka får alltmer utrymme.

Det som är fascinerande med riktigt bra fantasy är dels att kunna leva sig in i en helt annan värld, men också att det är en skildring av vår egen värld fast i koncentrerad form. De onda är ondare, de goda är godare. Men ständigt finns den kamp mellan ont och gott som vi kan se i vår egen värld. Den är inte lika svartvit hos oss, men ständigt närvarande. Korruption, våld och maktmissbruk finns sida vid sida med osjälviskhet, kärlek och glädje. Vi människor vill gott, men det blir ändå ofta så fel. I böckerna om Harry Potter finns en underliggande berättelse om att det goda är värt att kämpa för, även när det verkar hopplöst, och att kärleken övervinner allt.

Bra Halldorf-citat

"Vad vi menar med tradition har avgörande betydelse för hur vi uppfattar trons föryngring och därmed kyrkans förnyelse. Om vi med talet om tradition avser att allt var bättre förr kommer traditionen sannolikt att leda till att vi föråldras andligen. Föraktar vi traditionen som något stumt och musealt blir vi snart lekbollar för samtidens nycker och påhitt, avskurna från våra rötter. I bäggre fallen tilltar vårt främlingskap inför oss själva och inför den tro som vi kristna menar oss leva av."

"Heliga platser - och liv - formas genom medvetna val."

"Vi lider alla av de krafter som obarmhärtigt slungar oss mot ytan och som ingen av oss ensam förmår att stå emot. Hur kommer vi tillrätta med med vår rastlöshet? Med vårt kretsande kring oss själva? Vår trötthet efter alla fåfänga förnyelseförsök av våra liv och våra kyrkor? I brist på andliga vitala miljöer som kan bistå oss med den andliga förnyelsen tappar kyrkan geisten. Sådana miljöer låter sig inte organiseras fram genom kyrkliga beslut. De skapas av människor som vet sig kallade att gå en annan väg än den många går - och har modet att gå den."

"Vad lyssnar vi till hos en annan människa?
Är det vad hon säger?
Eller är det vad som får henne att tala?
När du talar till mig för att du vill vinna mig för din tro,
stänger jag mitt hjärta för dig.
När du talar till mig av kärlek,
har du redan vunnit mitt hjärta."

(ur Doften av helgon)

Enhetens helgon

Har under ganska lång tid läst Doften av helgon av Peter Halldorf. Anledningen till att det tog lång tid var att det inte kändes som en bok man ska rusa igenom, trots att den egentligen inte är lång. Boken innehåller reflektioner och tankar om kyrkan, dess tradition och liv. Mest intressant tyckte jag det var när Halldorf delade med sig av sina egna upplevelser och sin egen resa mot det han står i idag. Halldorf har haft en stor inflytande i frikyrkans process att upptäcka sina rötter och därför tyckte jag det var spännande att få en liten inblick i hur han själv tänkte första gången han befann sig i ett koptiskt kloster i Egypten och hur han tänkte om sin pingstbakgrund. Halldorf presenterade också en hel del tänkvärt kring (fri)kyrkans framtid och behov av att erkänna att det finns mycket gott i de katolska och ortodoxa kyrkorna. Mer enhet, mindre splittring! Bra bok!

Sångernas sång

Fick för mig att jag skulle titta lite närmare på Höga Visan och läste Song of Songs av Tremper Longman III, en kommentar i NICOT-serien (New International Commentary of the Old Testament). Serien passar speciellt för den som vill djupdyka in i texten, så det är förhållandevis tunga kommentarer. Jag gillar många av dem eftersom författarna blandar en översikt över forskningen med sitt eget bidrag och åtminstone en försiktig början till att överbrygga texten till nutid. Trots detta är det kanske ingen serie först och främst för den som vill hålla en predikan, snarare ett bibelstudium. Att vara bekant med grundspråket är heller ingen nackdel, även om det går att klara sig ändå. NICOT-serien är skriven av många olika författare, och därför måste man utvärdera var och en för sig. Att köpa hela serien direkt är inte att rekommendera eftersom alla delar inte är lika bra.

Jag var ganska nyfiken på vad man egentligen kan säga om Höga Visan, som är så poetisk och inte innehåller några teologiska teser, eller åtminstone inte på ytan. Hela det historiska sammanhanget är höljt i dunkel och tolkningshistorien upppvisar stor variation. Jag var noga med att hitta en kommentar som inte skulle förstå boken allegoriskt, det skulle vara för tröttsamt. Majoriteten av kyrkans teologer genom historien har nämligen förstått Höga Visan som en bild på Kristus och kyrkan istället för en beskrivning av kärleken mellan en man och en kvinna. Kanske blev det sensuella språket lite för mycket för en kyrka som många gånger hade en ganska komplicerad hållning till sexualitet.

Longman gör ett bra jobb. Han lyckas göra texten intressant och ser framförallt Höga Visan som en hyllning till kärleken och sexualiteten, som är given av Gud och något gott. Han gör paralleller till andra kärleksepos man känner till från samma område och försöker förstå bilderna och dramatiken. Faktiskt så fanns det en hel del att säga som kunde hjälpa till att förstå boken och dess bilder bättre. Kommentaren var också förhållandevis lättläst för att vara en kommentar, kanske beroende på Höga Visans poetiska karaktär. Rekommenderas!

Uppdatering

Harry Potter - jag är helt fast! Hur kan man skriva så spännnande att man knappt vågar läsa vidare?

Det var ett tag sen....

Har haft rätt mycket att göra och har inte hunnit läsa så mycket. För någon månad sedan läste jag ett par böcker av Jonas Gardell - Fröken Björks öden och äventyr och Frestelsernas berg. Det var inga höjdare. Däremot är jag numera helt fast i Harry Potter-serien! Har läst första boken och har numera köpt allihop så att jag ska slippa stå i kö på biblioteket. När jag får dem kommer jag att sluta jobba, sluta träffa vänner och läsa tills jag har läst ut dem!