Tidsskriften NOD är jag väldigt glad över. Varje gång den dimper ner i min brevlåda blir allting lite roligare. Två saker som är bra med NOD:
1) Den är intressant
2) Den är snygg
Varje nummer speglar en aktuell samhällsföreteelse. Det senaste NOD diskuterar ateismens återkomst. Är religionen försvarbar förnuftsmässigt sett? Eller är det som Richard Dawkins och hans gäng hävdar - att alla som har en tro är drabbade av ett religiöst virus och oemottagliga för logiska argument? Andra nummer har berört ämnen som det narcissistiska samhället, kyrklös tro och kyrkans relation till mediasamhället.
NOD hjälper mig att reflektera över hur vårt samhälle ser ut och vad kyrkans roll kan tänkas vara just i vår tid. Visst ska kyrkan, precis som i alla tider, utgöra Kristi kropp på jorden. Men hur detta förkroppligande ser ut måste varje generation av kristna själva få upptäcka, med Guds hjälp.
Varje NOD-utgåva illustreras med bilder från en konstnär, som också presenteras i en artikel i samma nummer. Det är det som gör den så snygg. Och som en bonus får jag också känna mig lite kulturell, för jag kan ingenting om konst.
Det enda som är tråkigt med NOD är att alldeles för få människor känner till den. Alla som är det minsta intresserade av samhälls-, kulturs- och religionsfrågor borde verkligen börja läsa den omedelbart! NOD ger ett perspektiv på samhällsdebatten som inte finns någon annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar