Jag är medveten om att jag gör alla fel man kan göra om man ska bli en känd bloggare. Inte skriver jag ofta eller speciellt aktuellt. Men någon måste ju vara en sån där opopulär bloggare också.
Flera böcker har jag läst på sistone, men tiden och orken har inte funnits att skriva om dem. En av böckerna är skriven av en gammal favorit: C S Lewis. Jag har tidigare skrivit om honom här. Den bok jag nu har läst är hyfsat nyöversatt och heter Kristens omvägar. Som man kan ana är det en modernare och omarbetad version av den gamla 1600-talsklassikern Kristens resa av John Bunyan som har inslag från C S Lewis egen resa mot tron och bemöter olika filosofiska och politiska strömningar som cirkulerade under första halvan av 1900-talet.
Historien tar sin början i landet Puritanien, där John växer upp. All i landet arrenderar sin mark av Patron, som när som helst kan säga upp kontraktet och som John därför lär sig att vara rädd för. Patron representeras av Förvaltarna, som talar om hur livet ska levas och predikar att Patron inte under några villkor får ifrågasättas. Men allt förändras en dag när John plötsligt får en vision om den förtrollade, avlägsna Ön. Han vet inte riktigt vad Ön är eller hur man kommer dit, men han kan inte släppa tanken på den utan ger sig iväg på en resa där han möter en rad olika personer som hjälper eller försöker hindra honom i hans sökande - ibland både och.
Kristens omvägar är intressant läsning, även om de debatter som Lewis levde mitt upp i ibland går mig över huvudet. Speciellt spännande är att Lewis har lånat från sitt eget liv, att han i stora drag beskriver sin egen resa från en barnatro som går förlorad till en återerövrad kristen tro. Hur Johns längtan efter den avlägsna ön driver honom att lämna allt han känner till för att söka den. Intressant är också hur det religiösa livet i Puritanien beskrivs. Alla som går till kyrkan tar på sig en mask som man sedan tar av sig när man går hem. Även förvaltarna bär masken, och en av dem viskar till John att han inte ska ta det här med Patron på något större allvar.
Det är lätt att tron blir en mask som vi bär vid vissa tillfällen och som vi sedan kan ta av oss och låta allt vara som vanligt. En from yta som inte har gått på djupet. Att visa upp en snygg fasad för sakens skull är egentligen främmande för den kristna tron - Jesus varnar till och med för att be långa böner för syns skull eller att visa sig präktig för att få uppmärksamhet. Att vara kristen är att följa Jesus oavsett om det uppskattas av folk eller inte. Bibeln talar om att vi som människor har förlorat vår ursprungliga mänsklighet. Att det liv vi lever är splittrat och skadat. Jesus kom för att hela och befria oss från den synd som tynger oss och hindrar oss från att vara sant mänskliga i sann relation till sin Skapare. Släng masken och börja leva!
