Jag har under något år läst Markusevangliet. Det är väl kanske inte mitt favoritevangelium, men det är mest lättläst. Allt berättas rakt på sak och utan krusiduller. Snabbt går det också.
När jag har studerat Markusevangeliet Morna Hookers (något olyckligt namn) kommentar The Gospel According to St Mark. Hon presenterar evangeliet, går igenom det vers för vers och presenterar viktiga begrepp och särdrag. Kommentaren har ett bra språk och det är lätt att följa med eftersom versnumret hela tiden finns ute i marginalen så att man vet var man befinner sig i det aktuella kapitlet. Citat från evangeliet står i fetstil vilket gör att det blir ännu lättare att hänga med. Hooker sammanfattar olika tolkningar av verserna på ett lättfattligt sätt och bidrar också med sin egen ståndpunkt. De olika avsnitten som tar upp speciella teman är informativa och tillför mycket till läsningen. En bra kommentar, helt enkelt!
tisdag 21 juli 2009
Om Gardell?
Som jag har skrivit tidigare är Jonas Gardell en av mina favoritförfattare, och jag har med intresse sett hur hans senaste bok Om Jesus har kommit högt upp på försäljningslistorna. Måste säga att jag är imponerad över hur någon lyckas sälja en så pass djuplodande teologisk bok i sådant antal. Visst beror det till stor del på att just Gardell har skrivit den, men det måste ju också finnas ett intresse av att få veta mer om vem Jesus är. Och sånt är ju kul för mig som tycker att Jesus är det bästa som har hänt.
Nu har jag läst hans bok. Jag har tidigare på den här bloggen sågat hans förra bok Om Gud och jag måste säga att Gardell har lyckats bättre den här gången. Han går igenom Jesu historia och liv, han följer Jesus hela vägen ända fram till korset och uppståndelsen. Han ger en teologisk bakgrund men lyckas också väva in personliga reflektioner. Vissa partier är gripande och vackra och jag påminns om hur mycket jag tycker om Gardell sätt att skriva. Men jag håller ofta inte med honom, så är det bara. Jag blir irriterad över att han framställer teologiska uppfattningar som fakta, när de bara är teorier och mycket omdebatterade. Jag blir irriterad när han betonar att evangelierna är skrivna långt efter Jesu död för att underminera deras trovärdighet och hänvisa till oönskade partier som tillägg. Vi får inga fotnoter, inga hänvisningar till varifrån han har hämtat sin fakta förutom en litteraturlista i slutet på boken. Gardell inleder med att säga att man inte ska tro allt han skriver, att han har sitt perspektiv och sin agenda som alla andra. Och det är ju sympatiskt av honom. Men ändå får läsaren ingen information om var han får sina påståenden ifrån utan allt presenteras som självklara fakta. Som teolog är det frustrerande att veta att folk kommer att läsa den här boken och tro att det han skriver är något som alla teologer självklart håller med om.
Jesus framställs i Gardells bok som en aning förvirrad och kanske lite naiv. Han trodde att gudsriket skulle komma, men så fel han hade! Ändå verkar Jesus vara otroligt viktig för Gardell, och det har jag svårt att få ihop med hans framställning av den något vilsne mannen som råkar dö på ett kors. Gardell betonar också att vi omöjligt kan veta något alls om Jesus eftersom evangelierna är så otillförlitliga, vilket ger honom fritt spelrum att spekulera som han vill och strunta i de delar som är obekväma. Den verkliga Jesus får vi inte riktigt grepp om, hävdar Gardell, ett påstående som han delar med inte så få bibelforskare. Jag håller inte med om det. Jag tycker att bilden som vi får av Jesus i evangelierna är så tydlig som vi skulle kunna förvänta oss. Vi får reda på vad han gjorde, vad hans budskap var. Vi får veta att han tog sig tid att möta människor. Att han uppmanade till att älska Gud och sin nästa. Konturerna av Jesus är ganska tydliga. Visst skrevs evangelierna efter Jesu död, men ändå inom en tidsrymd på kanske sextio år. Kyrkans tradition hävdar att det faktiskt var ögonvittnen som skrev dem, alternativt människor som hade mött ögonvittnen. Författarna verkar också ha tagit del av muntliga traditioner om Jesus, och dessa skrevs ned för att de inte skulle glömmas bort med tiden. I en tid där få kunde läsa hade det muntliga traderandet en viktig roll, och att berättelser kunde bevaras i det närmaste intakta under lång tid är inte otroligt. Man kan ju självklart hävda att kyrkans tradition tar miste, men samtidigt fanns det en rad andra evangelier i omlopp som inte godtogs eftersom de inte levde upp till kraven och inte var en del av kyrkans liv. Människorna på den här tiden var inte naiva. De kände till att det fanns förfalskade dokument och vakade därför noga över sin tradition. Eftersom det florerade så mycket villoläror och texter uppstod kanonförteckningar, som visserligen varierade i innehåll men som ändå omfattade större delen av Nya Testamentets böcker. Allt detta hade man sedan i åtanke när man slutligen fastställde kanon på 400-talet.
Vill man, så finns det alla möjligheter att tvivla på det Bibeln säger. Men att de evangelier vi läser faktiskt ligger ganska nära orginalet finns det goda skäl att tro. Och eftersom kyrkan också godtog dem måste de dessutom ha stämt överens med dess lära. Vi ska också komma ihåg att det evangelium man tror var tidigast, Markusevangeliet, förmodligen är skrivet redan någon gång på 60-talet då många ögonvittnen fortfarande måste ha varit i livet.
Jag hejar ju på Jonas Gardell, jag tycker han är fantastisk som författare. Men jag är inte lika imponerad av honom som teolog. Till exempel måste han börja använda fotnoter om han ska påstå saker som just är påståenden och inte självklara. Han måste bli tydligare med var han får sin fakta ifrån.
Nu har jag läst hans bok. Jag har tidigare på den här bloggen sågat hans förra bok Om Gud och jag måste säga att Gardell har lyckats bättre den här gången. Han går igenom Jesu historia och liv, han följer Jesus hela vägen ända fram till korset och uppståndelsen. Han ger en teologisk bakgrund men lyckas också väva in personliga reflektioner. Vissa partier är gripande och vackra och jag påminns om hur mycket jag tycker om Gardell sätt att skriva. Men jag håller ofta inte med honom, så är det bara. Jag blir irriterad över att han framställer teologiska uppfattningar som fakta, när de bara är teorier och mycket omdebatterade. Jag blir irriterad när han betonar att evangelierna är skrivna långt efter Jesu död för att underminera deras trovärdighet och hänvisa till oönskade partier som tillägg. Vi får inga fotnoter, inga hänvisningar till varifrån han har hämtat sin fakta förutom en litteraturlista i slutet på boken. Gardell inleder med att säga att man inte ska tro allt han skriver, att han har sitt perspektiv och sin agenda som alla andra. Och det är ju sympatiskt av honom. Men ändå får läsaren ingen information om var han får sina påståenden ifrån utan allt presenteras som självklara fakta. Som teolog är det frustrerande att veta att folk kommer att läsa den här boken och tro att det han skriver är något som alla teologer självklart håller med om.
Jesus framställs i Gardells bok som en aning förvirrad och kanske lite naiv. Han trodde att gudsriket skulle komma, men så fel han hade! Ändå verkar Jesus vara otroligt viktig för Gardell, och det har jag svårt att få ihop med hans framställning av den något vilsne mannen som råkar dö på ett kors. Gardell betonar också att vi omöjligt kan veta något alls om Jesus eftersom evangelierna är så otillförlitliga, vilket ger honom fritt spelrum att spekulera som han vill och strunta i de delar som är obekväma. Den verkliga Jesus får vi inte riktigt grepp om, hävdar Gardell, ett påstående som han delar med inte så få bibelforskare. Jag håller inte med om det. Jag tycker att bilden som vi får av Jesus i evangelierna är så tydlig som vi skulle kunna förvänta oss. Vi får reda på vad han gjorde, vad hans budskap var. Vi får veta att han tog sig tid att möta människor. Att han uppmanade till att älska Gud och sin nästa. Konturerna av Jesus är ganska tydliga. Visst skrevs evangelierna efter Jesu död, men ändå inom en tidsrymd på kanske sextio år. Kyrkans tradition hävdar att det faktiskt var ögonvittnen som skrev dem, alternativt människor som hade mött ögonvittnen. Författarna verkar också ha tagit del av muntliga traditioner om Jesus, och dessa skrevs ned för att de inte skulle glömmas bort med tiden. I en tid där få kunde läsa hade det muntliga traderandet en viktig roll, och att berättelser kunde bevaras i det närmaste intakta under lång tid är inte otroligt. Man kan ju självklart hävda att kyrkans tradition tar miste, men samtidigt fanns det en rad andra evangelier i omlopp som inte godtogs eftersom de inte levde upp till kraven och inte var en del av kyrkans liv. Människorna på den här tiden var inte naiva. De kände till att det fanns förfalskade dokument och vakade därför noga över sin tradition. Eftersom det florerade så mycket villoläror och texter uppstod kanonförteckningar, som visserligen varierade i innehåll men som ändå omfattade större delen av Nya Testamentets böcker. Allt detta hade man sedan i åtanke när man slutligen fastställde kanon på 400-talet.
Vill man, så finns det alla möjligheter att tvivla på det Bibeln säger. Men att de evangelier vi läser faktiskt ligger ganska nära orginalet finns det goda skäl att tro. Och eftersom kyrkan också godtog dem måste de dessutom ha stämt överens med dess lära. Vi ska också komma ihåg att det evangelium man tror var tidigast, Markusevangeliet, förmodligen är skrivet redan någon gång på 60-talet då många ögonvittnen fortfarande måste ha varit i livet.
Jag hejar ju på Jonas Gardell, jag tycker han är fantastisk som författare. Men jag är inte lika imponerad av honom som teolog. Till exempel måste han börja använda fotnoter om han ska påstå saker som just är påståenden och inte självklara. Han måste bli tydligare med var han får sin fakta ifrån.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)