Gud gör någonting

Han lät dem höra en annan liknelse: "Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna." (Matt 13:31-32)

Ett litet frö. Omöjligt att se där det ligger planterat under lager av jord. Endast den som planterat fröet vet att det finns där. Det planterade gror och växer, länge osynligt. Men i det osynliga verkar hela tiden Gud.

Gud - alltid större

Ur Bekännelser: "Vad är du då, min Gud? Vad annat än Gud, Herren? Ty vem är Herren förutom Herren, och vem är Gud förutom Gud? Du som är den högste i godhet, makt, ja allmakt, i barmhärtighet och rättrådighet, du som är den mest förborgade och den mest uppenbare, den skönaste och den starkaste, påtaglig är du och ogripbar. Oföränderlig förändrar du allt, aldrig ny gör du allting nytt, aldrig åldrad låter du de högmodiga åldras utan att förstå - du som ständigt verkar, ständigt vilar; du som samlar fastän du ingenting saknar; du som fyller, skyddar och bär, skapar, livnär och fullkomnar; du som söker, fastän dig ingenting fattas. Du brinner av kärlek, men förtäres inte; du hävdar din rätt till oss, men oroas inte; ångrar, men bedrövas inte; vredgas, men behåller ditt lugn. Dina företag ändras, men inte din föresats. Det du finner tar du tillvara, fastän du aldrig förlorat det. Aldrig vanlottad gläds du åt din vinning, aldrig sniken kräver du din ränta. Får du för mycket, så att du blir skyldig - vem äger väl något som inte är ditt? Utan att vara skyldig gäldar du skulder; utan att lida förlust efterskänker du skulder. Och vad har vi nu sagt, min Gud, mitt liv, min längtan? Vad kan någon överhuvudtaget säga när han talar om dig? Men ve dem som inte talar om dig - om än aldrig så mångordiga är de stumma."

Människor är mångfasetterade. De skiner och glimmar på olika sätt i olika ljus och ingen av oss kan hävda att vi fullt ut förstår någon annan. Hur mycket mer kan inte det sägas om Gud? Vem kan greppa Guds storhet och kärlek, Guds planer och tankar? Ändå måste vi ge oss på det omöjliga: tala om det som är vårt hopp och vårt ursprung.

Merton

Är inte så rutinerad på Thomas Merton, har bara läst hans självbiografi Kallad till tystnad och Liv och helighet. Han ska tydligen ha skrivit en gäng böcker till. Thomas Merton gick in i en av de strängaste klosterordnarna som finns när han var någonstans runt trettio. Bland munkarna i klostret råder i det närmaste total tystnad.

Det är intressant att fundera på vad som händer med en människa som inte kommunicerar med talade ord till sin omgivning. Förutom att det kräver stor andlig mognad för att inte bli skogstokig, måste det ju också lämna stort utrymme för Gud att tala. De andliga skatter som Merton fick ta del av förde han vidare i skrift. Han skriver kompakt, koncentrerat. Varje ord verkar vara omsorgsfullt valt och meningsbärande.

I Kallad till tystnad kunde jag ibland störa mig på att Merton var så väldigt katolsk. Inte så konstigt egentligen, men han var lite onödigt negativ mot andra grenar av kristendomen. Det enda rätta är Kyrkan med stort K, verkar han mena. Det blir en lite förenklad syn av den katolska kyrkan. Visserligen är det den kyrka som har längst traditioner, men den behöver inte för den skull på alla punkter vara den mest ursprungliga eller sanna.

Men trots denna invändning tycker jag att Mertons böcker är helt fantastiska, med ett djup som man inte så ofta möter. Jag kommer garanterat att läsa mer av honom.