En lidande Gud

"Jesus måste, precis som Abraham, vandra "gudsförgätenhetens väg". Han ropade: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" När Jesus bands, var det ingen röst som ropade för att hindra repen att dras åt. När spikarna drevs in i hans kropp, fanns det ingen kraft som höll dem tillbaka. Den gången fanns det inget ersättningsoffer. Den gången var det Sonen som fick dö. Och den gången sörjde fadern. Men så kom den tredje dagen - precis som den skall komma en dag för dig och mig. Fram till dess, ge inte upp." - John Ortberg

Ondskan och lidandet kan vara obarmhärtigt som vässat stål mot naken hud. Men Gud står inte över lidandet, utan har stigit ner mitt i det. Lidandet är obarmhärtigt, med Gud är gränslöst barmhärtig.

En sista från Bjørnson

Jeg satt og ventet så mangen kveld
og så dit bort under graneheien;
men skygge gjorde det mørke fjell,
og du, du fant ikke veien.

Bjørnstjerne Bjørnson

Vacker sorgligt

Siste smerte

Å, nå har jeg lært det
hva jeg fryktet først,
at den siste smerte,
den er også størst.
Kan ei mer arbeide,
har ei krefter nok.

Kan ei mer arbeide,
har ei krefter nok,
kan ei lengre veide
mine tankers flokk.
De er over fjellet,
samles aldri mer.

De er over fjellet,
samles aldri mer.
Og jeg selv på hellet
imot graven ner,
og jeg selv på hellet
imot graven ner.

Bjørnstjerne Bjørnson,
skriven fyra år före hans död.

Blä för romantik

Jag har haft lite otur med mina skönlitterära upplevelser på sistone. Har sett några Jane Austen-filmer och tänkt att de böckerna skulle jag nog inte tycka om. Men Jane Austen hör ju till klassikerna, så därför ville jag ju ändå försöka läsa någon bok. Började därför i Förnuft och känsla.

Jag gillade den inte.

Förstår inte varför det är så roligt att läsa om folk vars enda sysselsättning är att umgås på väldigt stela sätt och bli ihop-parade med varandra. Där könsidealen är så stereotypa att jag tror att Austen skämtar, innan jag inser att det gör hon ju inte. Alla kvinnor är unga och naiva eller gamla och lite småtokiga. Alla män är starka och manliga, förutom de som är omanliga, och dem blir ingen av de naiva töserna kära i. De romantiska förvecklingar som uppstår är väldigt tråkiga att läsa. Eftersom det här är det enda som Austens böcker handlar om måste hon tycka att det här är det enda som är värt att skriva om och att det är uppvaktning och flörtande som livet går ut på.

Deprimerande. Ge mig lite verklig smärta så att jag blir glad igen.

Svår att greppa

Er hun barn? Er hun kvinne?
Det er vanskelig å finne.

Vil du kvinnen ha i garnet,
da du fanger bare barnet.

Og når barnet du vil vinne,
ja, da flykter det som kvinne.

(Bjørnstjerne Bjørnson)

I avskildheten

Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det. Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt. (Mark 4:33-34)

Tänk att få en sådan undervisning! Tänk att få liknelserna uttydda av Jesus själv, att få insikt i hemligheten om det kommande riket. Att få vara ensam med Kristus. Och en kort tid senare skulle dessa lärjungar slita ut sina sandaler och offra sina liv för att sprida budskapet.

I begynnelsen

Under ett par års tid har jag läst 1 Mosebok. Jag har predikat ifrån den och skrivit min uppsats om Jakobs brottning med Gud i kap 32. Jag har försökt att läsa de olika berättelserna utan att försöka analysera för mycket, att bara ta in dem och se vad de ytligt sett handlar om. Men jag har också försökt att se de stora penseldragen, vad berättelserna vill säga om människan och om Gud. Först och främst ville jag studera en bibelbok bara för dess egen skull, utan att egentligen använda det till något. Nu blev det ju så att jag har tagit teman från det jag har läst och lånat det till olika sammanhang, men det var inte avsikten från början. Det är så lätt att läsa med ett syfte, att använda bibelordet som ett instrument för att uppnå någonting. Kanske kan man inte helt komma ifrån det, men jag ville åtminstone försöka.

Bara skapelseberättelsen i de första tre kapitlen är otroligt rik på innehåll. Här finns hela ursprunget till vår existens, vårt syfte och orsaken till att världen är så mörk som den är. Gud skapade något gott, som människan valde att göra uppror mot. Adam och Eva kan omöjligt ha förstått vilka konsekvenser deras handling skulle få, precis som vi säkert inte heller anar hur destruktiva våra handlingar kan vara och hur inkrökta vi är i oss själva. Det första mordet kommer som ett brev på posten redan i det fjärde kapitlet. Sedan fortsätter det: syndaflod, våld och dysfunktionella relationer av alla möjliga slag. Människans vilsenhet är slående. Ofta kan hon inte gör något rätt ens om hon försöker, och försöker gör hon sällan.

Men mitt i allt detta utväljer Gud. Trots att allt är så krokigt och skört så är Guds väg rak. Bollen har satts i rörelse - Gud håller sin hand över historiens lopp. Gud väljer en åldrad man utan arvinge och säger att just han ska bli far till många. Abraham vill väl visserligen inte käfta med Gud, men ställer sig lite undrande till hur det ska vara möjligt. Och där börjar hela den fantastiska historien om Guds räddningsplan. Med ett stort frågetecken.