Bra Halldorf-citat

"Vad vi menar med tradition har avgörande betydelse för hur vi uppfattar trons föryngring och därmed kyrkans förnyelse. Om vi med talet om tradition avser att allt var bättre förr kommer traditionen sannolikt att leda till att vi föråldras andligen. Föraktar vi traditionen som något stumt och musealt blir vi snart lekbollar för samtidens nycker och påhitt, avskurna från våra rötter. I bäggre fallen tilltar vårt främlingskap inför oss själva och inför den tro som vi kristna menar oss leva av."

"Heliga platser - och liv - formas genom medvetna val."

"Vi lider alla av de krafter som obarmhärtigt slungar oss mot ytan och som ingen av oss ensam förmår att stå emot. Hur kommer vi tillrätta med med vår rastlöshet? Med vårt kretsande kring oss själva? Vår trötthet efter alla fåfänga förnyelseförsök av våra liv och våra kyrkor? I brist på andliga vitala miljöer som kan bistå oss med den andliga förnyelsen tappar kyrkan geisten. Sådana miljöer låter sig inte organiseras fram genom kyrkliga beslut. De skapas av människor som vet sig kallade att gå en annan väg än den många går - och har modet att gå den."

"Vad lyssnar vi till hos en annan människa?
Är det vad hon säger?
Eller är det vad som får henne att tala?
När du talar till mig för att du vill vinna mig för din tro,
stänger jag mitt hjärta för dig.
När du talar till mig av kärlek,
har du redan vunnit mitt hjärta."

(ur Doften av helgon)

Enhetens helgon

Har under ganska lång tid läst Doften av helgon av Peter Halldorf. Anledningen till att det tog lång tid var att det inte kändes som en bok man ska rusa igenom, trots att den egentligen inte är lång. Boken innehåller reflektioner och tankar om kyrkan, dess tradition och liv. Mest intressant tyckte jag det var när Halldorf delade med sig av sina egna upplevelser och sin egen resa mot det han står i idag. Halldorf har haft en stor inflytande i frikyrkans process att upptäcka sina rötter och därför tyckte jag det var spännande att få en liten inblick i hur han själv tänkte första gången han befann sig i ett koptiskt kloster i Egypten och hur han tänkte om sin pingstbakgrund. Halldorf presenterade också en hel del tänkvärt kring (fri)kyrkans framtid och behov av att erkänna att det finns mycket gott i de katolska och ortodoxa kyrkorna. Mer enhet, mindre splittring! Bra bok!

Sångernas sång

Fick för mig att jag skulle titta lite närmare på Höga Visan och läste Song of Songs av Tremper Longman III, en kommentar i NICOT-serien (New International Commentary of the Old Testament). Serien passar speciellt för den som vill djupdyka in i texten, så det är förhållandevis tunga kommentarer. Jag gillar många av dem eftersom författarna blandar en översikt över forskningen med sitt eget bidrag och åtminstone en försiktig början till att överbrygga texten till nutid. Trots detta är det kanske ingen serie först och främst för den som vill hålla en predikan, snarare ett bibelstudium. Att vara bekant med grundspråket är heller ingen nackdel, även om det går att klara sig ändå. NICOT-serien är skriven av många olika författare, och därför måste man utvärdera var och en för sig. Att köpa hela serien direkt är inte att rekommendera eftersom alla delar inte är lika bra.

Jag var ganska nyfiken på vad man egentligen kan säga om Höga Visan, som är så poetisk och inte innehåller några teologiska teser, eller åtminstone inte på ytan. Hela det historiska sammanhanget är höljt i dunkel och tolkningshistorien upppvisar stor variation. Jag var noga med att hitta en kommentar som inte skulle förstå boken allegoriskt, det skulle vara för tröttsamt. Majoriteten av kyrkans teologer genom historien har nämligen förstått Höga Visan som en bild på Kristus och kyrkan istället för en beskrivning av kärleken mellan en man och en kvinna. Kanske blev det sensuella språket lite för mycket för en kyrka som många gånger hade en ganska komplicerad hållning till sexualitet.

Longman gör ett bra jobb. Han lyckas göra texten intressant och ser framförallt Höga Visan som en hyllning till kärleken och sexualiteten, som är given av Gud och något gott. Han gör paralleller till andra kärleksepos man känner till från samma område och försöker förstå bilderna och dramatiken. Faktiskt så fanns det en hel del att säga som kunde hjälpa till att förstå boken och dess bilder bättre. Kommentaren var också förhållandevis lättläst för att vara en kommentar, kanske beroende på Höga Visans poetiska karaktär. Rekommenderas!

Uppdatering

Harry Potter - jag är helt fast! Hur kan man skriva så spännnande att man knappt vågar läsa vidare?