Jag har haft lite otur med mina skönlitterära upplevelser på sistone. Har sett några Jane Austen-filmer och tänkt att de böckerna skulle jag nog inte tycka om. Men Jane Austen hör ju till klassikerna, så därför ville jag ju ändå försöka läsa någon bok. Började därför i Förnuft och känsla.
Jag gillade den inte.
Förstår inte varför det är så roligt att läsa om folk vars enda sysselsättning är att umgås på väldigt stela sätt och bli ihop-parade med varandra. Där könsidealen är så stereotypa att jag tror att Austen skämtar, innan jag inser att det gör hon ju inte. Alla kvinnor är unga och naiva eller gamla och lite småtokiga. Alla män är starka och manliga, förutom de som är omanliga, och dem blir ingen av de naiva töserna kära i. De romantiska förvecklingar som uppstår är väldigt tråkiga att läsa. Eftersom det här är det enda som Austens böcker handlar om måste hon tycka att det här är det enda som är värt att skriva om och att det är uppvaktning och flörtande som livet går ut på.
Deprimerande. Ge mig lite verklig smärta så att jag blir glad igen.
3 kommentarer:
Men visst är det så att Austen skämtar??? Det har jag alltid trott, det är ju därför man tycker att det är bra. Jag trodde att hon drev med sin tids ideal. Hon går ju själv emot könsrollerna genom att utbilda sig och författa egna böcker. Men jag har iofs inte läst någon bok utan bara sett filmer. Tycker mycket om stolthet och fördom. I den serien framstår det i alla fall som att huvudpersonen står lite vid sidan av och betraktar dramat. Karaktärerna är ju så överdrivna så det måste ju vara ironi, eller? Dom kanske inte hade ironi på 1800-talet.
/ANNA
Hmmmm.... om hon skämtar så fattar inte jag det. I så fall så blir det ju inte lika deprimerande, men fortfarande ganska tråkigt. Jag har hört att hon aldrig blev gift utan ägnade sig åt att fantisera en massa om något som hon aldrig fick uppleva. Jag tycker att filmerna är bättre, i böckerna blir romantiserandet och svärmandet så väldigt tydligt. Kan det verkligen vara möjligt att hon ställde sig så mycket utanför de förväntade könsrollerna att hon kunde ironisera över dem? Kanske.
Läste lite om Austen på nätet (skulle ha kanske börjat med det innan jag uttalade mig). Tydligen så är hon satirisk. Men jag håller fortfarande fast vid att böckerna är tråkiga, ser liksom inte humorn i det hela.
Skicka en kommentar