Började i Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek och märkte att jag inte kom någonstans. Det är så tydligt när jag hittar en bok som jag verkligen gillar. Då kan jag bara inte sluta läsa. När jag däremot läser en bok som jag inte tycker om kan jag bara inte med att fortsätta. Jag börjar läsa något annat istället, eller så börjar jag virka eller träna eller överkonsumera Family Guy. Tidigare hade jag något krav på mig att jag alltid skulle läsa ut alla böcker som jag började i, men har numera kommit fram till att mitt liv är för kort.
Enligt Elfriede själv (källa Wikipedia) kan hennes böcker egentligen inte översättas, eftersom hennes sätt att skriva är alltför sammankopplat med det tyska språket. Kanske är det därför jag inte gillade boken, det var nämligen just språket jag hade svårast för. Men jag tyckte inte heller att det hände något. Sammanfattningsvis: jag fastnade inte. Mer avancerade anledningar till att jag dissar Pianolärarinnan kan jag inte komma på. Å andra sidan är det här min egen blogg, så jag kan dissa hur mycket jag vill, med eller utan god anledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar