Personlig tro

Har på inrådan av en vän läst Barmhärtig och sårbar av Christina Grenholm. Det är en ganska annorlunda bok. Man skulle kunna säga att det är ett teologiskt manifest, men den är lika mycket en berättelse om en personlig resa i den kristna tron. Inget torrt akademiskt språk med andra ord. Lättläst men inte ytligt. Grenholm betonar Jesu sårbarhet och mänsklighet. Att han blev född av en kvinna, att han är gränslöst barmhärtig. Viktiga teman som rör sig kring den absoluta kärnan av hur Bibeln framställer Jesus.

Därmed inte sagt att jag inte har några invändningar. Det som stör mig lite är till exempel när Grenholm pratar om Jesus som både Gud och människa. Här kommer ett citat:
"Vad betyder detta "mer än"? För mig betyder det att Jesus blir mer konkret och jordnära än många andra förkunnare och goda människor. Det räcker inte med att Jesus visar något han förstått genom gudomlig ingivelse. Då mister han sin kontakt med jorden och svävar en halv decimeter ovanför. Ändå kan jag inte föreställa mig Guds människoblivande som en tillblivelse utan en mans medverkan. Då blir Guds förkroppsligande konkret på fel sätt. Det hemlighetsfulla försvinner."

Kalla mig konservativ och fundamentalistisk. Men blir det inte svårt att tänka sig att Jesus var Gud om det inte var den helige Ande som befruktade Maria, utan en vanlig man? Visst låter det lite galet och visst riskerar man att hamna i att Jesus skulle vara någon slags halvgud, men är det inte mycket som är lite galet när man pratar om Jesus? Varför blir det fel att tänka sig att Jesus inte hade någon jordisk biologisk far? Varför anser Grenholm att Guds förkroppsligande då blir "konkret på fel sätt" och att "det hemlighetsfulla försvinner"? Kyrkan slog ändå hyfsat tidigt fast att Jesus till sin natur var fullt ut Gud och fullt ut människa. Kan man tänka sig en större hemlighet än det? Det kommer i alla fall jag få ägna resten av mitt liv åt att fundera över.

Jag förstår inte heller varför Jesu under ska bortförklaras eller tolkas symboliskt. Jag tänker mig att de under Jesus gjorde har många bottnar. Att de har en stark symbolisk innebörd, men också att en historisk grund. Annars blir Guds handlande mest teori och symbolik, och är det inte precis det som Grenholm vill undvika? Hon vill ju ha en Jesus som är nära och kroppslig. Jag tror på en Gud som handfast griper in i historien på en mängd olika sätt. När Jesus gick på vattnet var det ett tydligt budskap till hans lärjungar att han var Herre över kaosmakterna. Men han kom också kroppsligen till dem, närmade sig dem och utmanade Petrus att närma sig honom. Petrus fick då uppleva att han, med blicken fäst på sin Mästare, kunde göra det som var omöjligt. Men också att han var fullständigt beroende av Jesus för att göra det.

Jag avslutar med ett citat från boken som jag gillade mycket:
"Vi kan aldrig komma underfund med livets väsentligheter på egen hand. Liv är möten. Trons samtal kan föras på förunderliga djup med gemensamma texter som grund. Det är inte bara så, att kristna har samma Bibel i sina hyllor. Genom det upprepande läsandet och hörandet av bibeltexterna vävs de så småningom samman med ens personliga liv. Det betyder inte att de alltid stryker en medhårs. Tvärtom ger de nya tankar, utmaningar och frågor."