Har precis läst ut Christin Salanders roman Redan nu men ännu inte. Den är inte tjock, så det gick snabbt att läsa. Boken handlar om en ung tjej, Cissi, som får uppleva att Gud söker henne. Och inte lite, heller. Hennes upplevelser är väldigt starka, i klass med de gammaltestamentliga profeterna. Det är ljusa gestalter, broar och dörrar som når ända upp i himlen. Och hela tiden försöker Cissi förstå vad det egentligen är som händer, och vem det är som vill ha kontakt med henne.
Det jag gillade allra mest med boken var de här uppenbarelserna, just för att de är så pass extrema. Det Cissi får vara med om är starka andliga visioner, hon är en modern mystiker. De ger berättelsen ett magiskt skimmer, precis som böckerna om Narnia (som författaren för övrigt är inspirerad av). Jag gillar tanken att Gud visar sig för människor så påtagligt och personligt. Cissi blir överväldigad och överbevisad om Guds kärlek och Guds längtan efter henne. Salander beskriver Cissis upplevelser på ett vackert och poetiskt sätt. Det är fantasifullt och realistiskt på samma gång.
En berättelse som den här är svår att skriva. Det är inte lätt att själv vara kristen, liksom stå på andra sidan, och försöka beskriva hur någon tänker som börjar hitta vägen till Gud. Ibland kändes dialogerna och ordvalen lite onaturliga. Flera gånger stannade jag upp och tänkte: "Skulle man verkligen uttrycka sig så här, känna så här?". Men jag tycker Redan nu men ännu inte är värd att läsa, oavsett livshållning och tro. Särskilt för det språk som används vid Cissis gudsmöten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar