I somras läste jag ärkeateisten Richard Dawkins Illusionen om Gud. Vad jag har förstått har han fått en hel del kritik för den boken, både av kristna och sina egna. Och han sparar inte på krutet precis. Religionen har bara inneburit förtryck och ond bråd död. Religiösa (Dawkins inriktar sig främst på kristna) är mindre begåvade, vägrar att lyssna till förnuftet (det vill säga förnuftet hos ateistiska vetenskapsmän) och förtrycker de som inte har samma åsikt (det vill säga ateistiska vetenskapsmän). Kristna vetenskapsmän, som har mycket kunskap inom naturvetenskap men ändå tror på Gud, irriterar Dawkins något enormt. Det är tydligt att det här med religion är personligt för Dawkins. Han ogillar det starkt och skulle helst vilja utrota denna förlegade kvarleva från människans barndom från jordens yta. Han är helt övertygad om att världen skulle bli en bättre plats utan religionen.
Här är några saker som jag stör mig på hos Dawkins:
1. Att han för ett korståg mot religionen. Han är så ivrig att smutskasta alla världens troende (som är i förkrossande majoritet) att han, som anser sig stå i de förnuftigas skara, lämnar vett och sans och nyans bakom sig. Han ägnar till och med tid åt att försöka argumentera för att Hitler faktiskt var troende kristen, och därmed försöka lägga skulden för förintelsen på kristendomen. Mao, förmodligen den värsta massmördaren historien känner till och övertygad ateist, nämner han inte alls. Dawkins erkänner att Stalin förmodligen var ateist, men det var ju ändå inte så många som dog under hans regim jämfört med Hitler. Frågan är om det går att jämföra antal döda och på så sätt kunna avgöra vem som är mest moralisk. Dawkins säger också att det är fel att utgå ifrån att exempelvis Stalin utförde sina massmord för att han var ateist vilket jag helt och fullt håller med om. Men varför håller han ändå fast vid att kristna regenter och andra makthavare har begått brott mot mänskligheten för att de var kristna? Det kanske är dags för Dawkins att inse att det både finns omoraliska kristna och omoraliska ateister, vilket förresten bekräftar den kristna världsbilden. Vi är Guds avbild men samtidigt kapabla till fruktansvärda handlingar. Storverk och djävulsk grymhet ryms båda inom oss. Att försöka avgöra vilken ideologi eller religion som har flest människoliv på sitt samvete leder oss ingenstans och ger oss inget svar på vad som är sant om världen och Guds existens.
2. Att han talar om väst som om det var det enda som fanns. Visserligen slänger han in en brasklapp i början av boken där han talar om att han riktar sig till en publik i väst och därför fokuserar på kristendomen och vetenskapen i väst. Men frågan är om det är möjligt att göra det i en värld forskning där forskning bedrivs i det närmaste överallt och där vi är mer beroende och tätare knutna till varandra än någonsin. I väst kanske det verkar som om ateismen har ett visst inflytande, men globalt sett är det långt ifrån så. Därför blir det lite otäckt när Dawkins antyder att ateister är mer intelligenta än religiösa. Betyder det att den vite mannen återigen står för förnuft och civilisering? Att han tycker det är dags för ateismen att kolonisera världen?
3. Dawkins otroligt svaga teori om att det religiösa hos människan är en biprodukt av evolutionen. De flesta barn verkar ha en medfödd uppfattning om att allting har ett syfte, att allt finns till av en orsak. Tidigare i människans historia har det enligt Dawkins funnits ett värde i att betrakta omgivningen på det här sättet. Om vi mötte ett farligt djur fanns det ingen mening med några djupare funderingar över instinkter eller fysikaliska lagar, utan det enda som hjälpte oss var tanken: "Det vill anfalla mig!". Evolutionen har därför gjort vår hjärna mer mottaglig för religion, det vill säga att tro att allting har ett syfte eller orsak. Den "religiösa" genen gynnar oss inte och har aldrig gjort det, men det smyger sig in som ett virus i våra hjärnor som är konstruerade för att överleva. Vilken tur för Dawkins och andra upphöjda vetenskapsmän att de inte har blivit drabbade av detta fruktansvärda virus! Dawkins må vara intelligent, men han har inte använt sin hjärna speciellt mycket när han konstruerade den här teorin. Han har låtit sin ovilja mot religionen styra alltför mycket. Kristendomen skulle säga att Gud har lagt ner den här tendensen hos människan att söka efter mening och sammanhang. Det nämner Dawkins, men eftersom Gud inte finns och det därför inte kan vara sant, avfärdar han det bara kort.
Nu tycker jag visserligen inte att allt i Dawkins bok var skräp, även om det kan låta så. Han går igenom bevisen för Guds existens och att Bibeln inte alls är speciellt "moralisk" med våra mått mätt. Han har en del intressanta invändningar och argument som en kristen kan ha nytta av att ta till sig. Även om jag tycker att Dawkins kritik rätt ofta blir överdriven gillar jag samtidigt att han inte slätar över sitt motstånd mot religionen. Han tycker det är sorgligt att människor lever i den här lögnen istället för att ansluta sig till vetenskapens världsbild. Han har en mission att förbättra världen och en egen religion att sprida. Jag gillar att folk står för vad de tror på och vågar uttrycka det. Att han blir lika intolerant och onyanserad som den värsta fundamentalist märker han nog inte själv, eller så bryr han sig inte om det. Richard Dawkins, jag vet att du och jag inte håller med varandra och att du tycker att jag har ett virus i hjärnan, men Jesus har dött för dig också, vare sig du vill eller inte.
1 kommentar:
Grymt intressant skrivet.
Skicka en kommentar