En gång i tiden brukade jag hävda att jag var kär i honom. Då skulle alltid någon tråkmåns påpeka att han faktiskt var död.
Äsch. Detaljer.
Lewis var en begåvad författare med ett spännande livsöde. Biografin Jack av George Sayer är helt klart läsvärd. Lewis stred i Första världskriget och förlorade många han kände i skyttegravarna. Han tog i många år hand om mamman till en av sina stupade vänner. Senare i sitt liv gick han från att vara en intellektuell ateist till intellektuell kristen och har skrivit en mängd kristna böcker. Men det jag främst uppskattar med honom är att han inte heller har dragit sig för att skriva barnböcker (Narnia-serien) eller science fiction-böcker (Utflykt från tyst planet, Perelandra, Vredens tid). Han är liksom lite otippad.
Min absoluta favoritbok av Lewis är Anteckningar under dagar av sorg, som skrevs efter hustruns död i cancer. Det är en ocensurerad beskrivning av en mans sorg och ilska. Här är Lewis inte alls så kontrollerad och förnuftsstyrd som han annars är. Han härjar med Gud och värjer sig inte för att ställa upp obehagliga scenarion framför sig, som att Gud skulle vara en kosmisk sadist som inte alls vill oss människor väl. Jag tror att Gud låter visa sig i den ärliga kampen och i de rättframma frågorna, när vi vågar tala om vad vi känner. Boken låter oss ana att det även var så för Lewis, mitt i hans stora sorg.
2 kommentarer:
Jag tyckte väll att jag så den boken skymta förbi sist jag var hemma hos dig =)
Jag läste den för ganska många år sedan vill jag minnas. När jag gick på gymnasiet skulle jag tro (det känns länge sen för mig). Jag tycker att det finns något ärligt över C.S Lewis författarskap i allmänhet och så också över denna biografi (som han föståss inte skrivit själv, men det var ju han som levde det). Avslutningsvis vill jag bara säga att det inte är direkt onormalt att bli kär i honom. Det kanske är ärlighten som gör det. Ärlighet uppskattas alltid men är ack så sällsynt....
Jag är nog inte riktigt lika entusiastisk över C S Lewis som jag har varit, men han är fortfarande en favorit. Gammal kärlek rostar aldrig...
Skicka en kommentar