fredag 21 september 2007

Om dygd och dödssynd

Boken När blev det fel med dygder? av Peter Kreeft läser jag på grund av att vi i vår församling kommer att predika om dödssynderna (upplyftande, jag vet). Kalla mig ytlig, men jag var skeptisk till den här boken från början på grund av titeln. Den är lite konstig och opoetisk. Vem har till exempel sagt att det är fel med dygder? Att det numera inte är så populärt att vara dygdig kanske kan stämma, men få skulle nog verkligen säga att det är fel. Men nu köpte jag ändå den här boken på grund av mitt jobb. Den är utgiven av Livets Ords Förlag, men har en Artos-layout (lika med snygg), vilket jag måste säga är oväntat, men kanske bara grundar sig i mina fördomar om Livets Ords bokutgivning.

Jag bestämde mig för att försöka slänga mina förutfattade meningar på sophögen. Jag har läst drygt halva boken, och den har hittills främst gjort mig irriterad. Kreeft börjar med att såga hela vår kultur och civilisation och skriva sida upp och sida ner om hur mycket värre allt har blivit de senaste 300 åren (sedan upplysningen, vill säga). Att jag stör mig på det beror inte på att jag tycker att vi lever i det perfekta samhället, utan att jag verkligen inte håller med om att samhället är mer förtappat idag än tidigare. Människan har i alla tider grundligt misslyckats med att vara dygdig och kärleksfull. Som jag förstår Kreeft anser han att människan före upplysningen bättre kände till vad ett gott kristet liv innebar. Det kan väl ifrågasättas, eftersom det i kyrkorna under lång tid predikades på latin och en mycket liten del av befolkningen hade tillgång till en Bibel. Det verkar som om Kreeft ansåg att människorna var mer goda på den tiden, hur han nu kan veta det.

Bokens andra del handlar om dygderna. Den är mer intressant, men hittills är jag inte jätteimponerad. Ibland slänger Kreeft in påståenden som jag inte alls håller med om, utan att ge något belägg för dem. Irriterande. Det jag läser just nu är en jämförelse mellan saligprisningarna och dödssynderna, vilket är det hittills bästa i boken. Kanske hämtar den upp sig på slutet?

Inga kommentarer: